Ett enkelt uttalande...dock lite svårare att praktisera.
Vad innebär det egentligen att se någon?
Jag vill ställa mig frågan "vem är du?" varje gång jag möter en människa. Det spelar ingen roll om det är en helt okänd människa på bussen eller om det är den kära som står mig närmast här i livet.
Frågan "vem är du?" är storslagen...därför att den öppnar upp för den magi som varje människa bär på. Frågan är också transformativ därför att den ställer in mitt sinne på att vara närvarande i det möte jag för stunden befinner mig i. I den närvaron måste jag gå bortom mina förutfattade meningar och tankar som ofta stänger dörren för möjligheten att verkligen få se.
Säger jag i stället "jag vet vem du är!" eller "jag vill inte veta vem du är!" förlorar jag hela magin i att mötas och stannar kvar i mina egna tankars ensamhet.
Om jag i varje möte med mina medmänniskor ställer mig frågan "vem är du?" väljer jag en väg som kan uppenbara så mycket liv bara genom att den öppnar mina ögon för det som ständigt rör sig utan för min mentala trygghetssfär.
När jag samtidigt vågar ställa mig frågan "vem är jag?"...
...öppnar jag dörren till evigheten...
Bälling
8 år sedan
Så vackert skrivet. Du nämner närvaro; jag tycker att det är viktigt att verkligen vara närvarande i mötet med en annan människa. Även om jag ställer mig frågan "vem är du", kommer jag inte att förstå det, uppleva det, få veta det, om jag inte är närvarande. Då umgås jag kanske med mina egna tankar om ett lämpligt svar på den frågan "hon är nog en sån som...", "ja, det stämmer nog, titta nu, visst är hon en sån som", "jag tror kanske hon är sån"... Men jag är bara i mina egna tankar, upplever inte ett Sant Möte.
SvaraRaderaOch ja, "vem är jag"... Det är den stora frågan.
Ja....det är coolt när man vågar gå ur ensamheten!
SvaraRadera