Att dömma

Jesus säger: Döm inte, så blir ni inte dömda. (Matteus 7:1)

Detta bibelord stod på en lapp som jag tog ur en låda på Malmöfestivalen.

Jag är inte kristen men jag är inte heller rädd för de kristna budskapen. Lappen som jag tog bekräftade något som jag själv lyft i de senaste dagarna.

Att döma är något som vi gör så lätt varje dag. Jag dömmer människor därför att dom dömmer andra, jag dömmer andra därför att dom inte tar ansvar för sina handlingar, jag dömmer människor därför att dom inte tar tag i sina problem, jag dömmer andra därför att dom inte är som jag tycker att dom ska vara.

Jag dömmer därför att jag blir frustrerad när jag inte kan använda min kreativitet som jag vill på grund av att andra ställer sig i vägen med kritik, oförståelse eller oengagemang.

Men livet är fyllt av möten och alla människor har sitt bagage och sina ambitioner och det är bara när man möts och samarbetar utifrån detta faktum som det går att skapa tillsammans utan konflikter.

När jag dömmer andra för att de inte vill samarbeta med mig så avskiljer jag mig också från just samarbetet. Därför leder dömmandet ingenstans.

Om jag vill dansa tillsammans med andra människor måste jag börja med att följa och se vilka jag möter, se hur de dansar för att ta reda på vart i dansen jag kan sätta ner mina steg.

Att sluta dömma gör mig inte till en godare människa...men det gör mig till en mer medveten människa som kan vara kreativ i de sammanhang jag för varje unikt tillfälle befinner mig i.