torsdag 13 augusti 2009

Att mötas ur integritet

Jag funderar mycket på detta med möten...möten där förmågan att se och respektera de egna och andras gränser kan utvecklas. Möten där man kan ge plats för självkänslan (den egna och varandras) att stärkas och finnas som en källa för livskraft.

Jag ser mig omkring och märker hur svårt vi människor har att mötas...på riktigt. Hur svårt det är att mötas på ett sådant sätt att man kan stå kvar i sig själv samtidigt som man kan backa när man inser att man klivit över någon annans personliga integritet. Hur svårt det är att stå för den man är samtidigt som man kan be om ursäkt utan att känna sig i underläge eller kanske t.o.m. kränkt.

Jag märker hur svårt det är för oss människor att våga vara nyfikna på varandra och börja ställa frågor i stället för att slå ifrån oss när mötena blir svåra och konfliktfyllda.

Jag märker hur svårt vi människor har att ta plats och att ge plats på riktigt.

En vanlig reaktion när det blir svårt i möten är att lägga skulden på människor i vår omgivning som vi av någon anledning irriterar oss på. Denna reaktion är ganska tydlig att se eftersom den är aggressiv och skapar direkta motståndskänslor i oss.

Men det finns också lite mer raffinerade reaktioner som inte alltid är lika lätta att förstå sig på och som lätt smyger sig in i våra sinnen och lägger ett ideologiskt och många gånger dogmatiskt filter över konflikten.

Det finns många t.ex. ord som vi människor använder i diskussioner för att uttrycka att vi respektera varandra. Men många gånger är dessa ord...som respekt, jämlikhet, "att ge och ta", kärlek, listan kan göras lång...bara intellektuella sköldar som vi använder för att slippa gå in i konflikter. Konflikter som kan leda oss till riktiga möten där vi tvingas att se och lära känna oss själva och varandra.

För mig är det viktigt att skala av mig dessa reaktioner som tar mig bort från det riktiga mötena...och det kräver mycket av medveten närvaro i de sociala samspelen...som många gånger kan vara ett tungt arbete. Men resultatet är självkänsla...och relationer ur integritet som har potentialen att ständigt bli starkare och mer kreativa.

<3

2 kommentarer:

  1. Ibland är det tiden som behövs för att våga skala av och våga komma fram med sin tanke eller känsla. Det måste finnas tid för att våga bryta sig loss, kanske vingla in på osäker mark, till och med kanske hamna i en konflikt men att ha TID att komma igenom det och gå ur det med en starkare självkänsla. Jag tänker mycket på det ikväll.

    SvaraRadera
  2. Ja....tiden....modet....och viljan behövs!

    SvaraRadera